vi var jätte bra kompisar och du var den viktigaste personen för mej. jag älskade dej jätte mycket, du lyste upp min dag. varje kväll la jag mej och väntade på nästa, och hoppade på att det skulle bli en toppen dag. jag saknade dej varje sekund ja inte var med dej. en dag snackade jag med dej om att jag kan tröttna på människor. du sa: men tänk om du tröttnar på mej? log lite. ja sa: jag kommer INTE tröttna på dej, älskar dej! du sa bra, så vi fortsatte dan. vi fortsatte veckan. sen efter ett tag så började vi glida ifrån varann. sen hade vi ett bråk, det var ett helvete. men innerst inne tänkte jag varför gör jag det här? mot den personen som jag mest älskar. vi blev kompisar sen efter det onödiga bråket. vi sa: det här får aldrig hända igen. men sen det bråket har du gillat mej mindre och mindre. sen den dagen har jag inte mått lika bra som då. mitt liv var perfekt med dej. du lyste upp mina dagar. du gjorde allting bättre. varje kväll gick jag och la mej o väntade på nästa underbara dag. jag tänkte på dej. varje gång vi var ifrån varann så saknade jag dej. efter den tiden som har gått så har du en ny kompis. du älskar henne lika mycket som jag älskar dej. jag är jätte jätte glad för din skull men ibland så skriver ni öppet massa saker till varann, typ älskar dej bästa vän du är det bästa som har hänt mej, saknar dej skit mycket. jätte mycket saker. det gör mej sårad eftersom det va du och jag en gång i tiden. den perfekta delen av mitt liv. mina bästa minne är med dej. att känna tanken varje dag att jag ALDRIG kommer få dej tillbaka får mej att backa tillbaks ett steg för anledningen att leva. om man valde värde på livet så var mitt liv platina förut. nu är det skrot. utan dej så har jag ingenting. jag älskar dej massor fortfarande. förlåt...